Testlopp med blodsmak
Nu på morgonen var jag hos en sån där sjukgymnast, en sån där som man besöker om man inte riktigt är i gängorna. Min häl har gängat ur lite nästan, fattade jag det som. Den är svullen och gör ont, går runt i pissetofflor mitt i vintern nu! Knas! Någon form av överansträngning i högra vaden också, eller nåt sånt. Först verkade det allvarligt, men sen verka han byta åsikt lite. Först fick jag inte träna, men sen fråga jag en gång till å då fick jag, men skulle ta det lugnt. Morrmorr, men bättre än inget. Blir liksom en konstig situation då jag inget hellre vill än att träna, men samtidigt inte ha ont.
Drog iväg till hallen och körde uppv 4km, smärtan i hälen försvinner tänkte jag bara jag blir varm. En liten publik med gamla löparrävar hade samlats. Självfallet hade de förhoppningar om att få se århundradets testlopp. Tyvärr var de flesta av oss löpare som faktiskt var ombytta trots diverse krämpor, lite låga och osäkra på form. Mer tändvätska än snacket behövdes inte. Bestämde att på tredje varvet då smäller det, eller om jag får chans från start. Drog på mig DS Racer och det gjorde ännu ondare med de mer sparsamt uppbyggda och hårdare hälkappan. Skit samma, här skulle springas, jag var ju ombytt å fokusera mer positiva tankar än att rikta energin mot att snacka. Fick en finfin start, tryckte på och fick en lucka ganska omg. Lite spänd i kroppen och flöt inte ut ordentligt, vid 1000m? tassar Tim och Albin förbi. Jag orkar inte svara, börjar göra ont i bröstet och smaka blod, kroppen blir sur antagligen inte helt återställda efter maran. Blir less och joggar resten av varven.
Tim 5.51
Albin 5.54
Putte 6.18
Momme 6.24
Vi var fler som sprang men har inga tider på dom.
Positivt var min start idag, att våga trycka på lite. Det tar jag med mig. När det är på riktigt då blir det annat med avslutningen också!
Tack familjen Nilvér för en härlig gårkväll. Sigge var som vanligt charmig, men kul å träffa föräldrarna till honom också. Blir inte så ofta men när det väl blir, blir de bra :o)
